Det här är inget förskollärarinlägg utan ett helt privat, se det som ett litet gästspel.
Det är den 9 november 2016 och jag vaknar av att min man säger ”Tyvärr måste jag säga att Trump vann”, ”skojar du?” svarar jag. ”Nej, han vann”. Jag tror fortfarande att han skojar, ”skojar du eller är det sant?” säger jag. ”Titta själv” säger han och håller fram mobilen. Och en än gång känns 2016 som ett mörkt år i världshistorien. 2016 som för mig alltid kommer att vara ett av de finaste åren någonsin. Men vi tar det från början, den 10 mars föds min andra dotter, hon är med sina 49 cm och 3100 g ren perfektion och för en liten stund känns världen helt perfekt, hur kan den göra annat när detta underverk ligger i mina armar? Förlossningen i Göteborg har haft mycket att göra de senaste dagarna och på BB är det fullt, jag får sista sängen, i ett rum med fyra sängar där det egentligen ska vara två. Personalen ursäktar sig och säger att det kanske är mer lugn och ro att åka hem. Jag åker hem, jag lyssnar på Lisa Nilsson när hon sjunger Niklas Strömstedts låt Vart du än går och orden går rätt in i mitt hjärta och tårarna rinner ”du vet att det är galen värld men bättre än innan du var här”. Jag läser en artikel om ett barn som föds i ett tält i ett flyktingläger, jag tror att det var i Grekland. Inte ens i Grekland är det speciellt varmt och skönt i mars, jag gråter igen, denna gång för mörkret i världen, men känner också sådan tacksamhet över att jag fått födas och själv föda barn i Sverige. Känner tacksamhet över att ha haft en säng att sova ut i efter förlossningen. Känner tacksamhet över livet och ändå ett hopp om att världen är en fin plats att växa upp på, i alla fall vår del av världen och önskar att alla får känna så.
Den 23 juni 2016 går Storbritannien till val för att rösta om de ska stanna i EU eller gå ur. Motståndarsidan går vinnande ur valet och Brexit är ett faktum. Att begränsa fri rörlighet för personer från EU var för många det största skälet att rösta för att lämna EU, Storbritannien vill stänga sina gränser.
Från och med den 4 januari 2016 är det idkontroll vid Sveriges gränser. Anledningen är att regeringen anser att flyktingströmmen till Sverige är för stor. Sverige stänger sina gränser. I samband med att förslaget röstades igenom i december 2015 läser jag någonstans någon som skriver ”vad svarar vi våra barn när de frågar varför gjorde ni inget?” med syfte på den stora flyktingkatastrofen som råder i världen och framförallt kriget i Syrien. Den frågan har förföljt mig sen dess.
Och nu idag har USA röstat för en president som gått till val på att bland annat bygga en mur mot Mexiko och att alla muslimer ska nekas inresa i USA. USA stänger sina gränser.
Nästa vår går Frankrike till val för att välja en ny president och Marine Le Pen partiledare för Front National, det invandrar- och EU-kritiska partiet, går starkt framåt. Men det har inte rapporterats speciellt mycket om det i svensk media för vi har haft fullt upp med valet i USA. 2016 känns idag som ett mycket mörkt år där land efter land i världen stänger sina gränser och värnar bara om sitt eget istället för att se att vi alla är människor på en och samma planet.
Det är den 9 november 2016, imorgon blir min yngsta dotter 8 månader. Hon ligger i min famn och dricker sin frukostvälling, hon tittar mig rakt in i ögonen men jag kan knappt möta hennes blick för mina ögon tåras då jag tänker på den nya värld vi idag vaknat till och det känns som om hennes blick frågar, mamma varför ser världen ut som den gör? Och jag tänker att om några år kommer hon på riktigt fråga, mamma varför ser världen ut som den gör? Och vad svarar jag då?
Förskollärartankar 